Meny Stäng

Varför människor har så lätt att rösta på idioter

Kognitiva genvägar och igenkänning

  • Folk röstar på det som känns bekant. En kandidat som pratar som ”folk i stugorna”, även om hen saknar kompetens, kan uppfattas som mer trovärdig än en expert med akademiskt språk.
  • Identifikation trumfar analys. Många röstar på någon som ”känns som jag”, snarare än någon som faktiskt har en fungerande politik.

Medielogik och populism

  • Medier belönar det spektakulära. En kandidat som säger absurda saker får mer uppmärksamhet än en som är saklig. Det driver klick, tittarsiffror – och i förlängningen röster.
  • Populism förenklar komplexa problem. ”Idioten” erbjuder enkla lösningar på svåra frågor, vilket kan kännas befriande i en kaotisk värld.

Systemfel och cynism

  • Partisystem och valregler kan gynna extrema eller inkompetenta kandidater. I vissa länder räcker det med att vara bäst bland dåliga alternativ.
  • Många röstar i protest. En ”idiot” kan ses som ett långfinger mot etablissemanget – ett sätt att säga ”hela systemet är korrupt, så varför inte röra om?”

Evolutionär psykologi (för den som vill gå djupt)

  • Människan är inte rationell. Vi är flockdjur som söker trygghet, tillhörighet och enkla narrativ. En auktoritär ledare som lovar ordning kan kännas trygg – även om hen är inkompetent.

Putins hot om att förgöra Ukraina – retorik kontra verklighet

I oktober 2025 återgav USA:s president Donald Trump ett påstående från Vladimir Putin om att Ryssland ”kan förgöra hela Ukraina om han vill”. Uttalandet har väckt stark oro, men bör analyseras utifrån militär kapacitet, strategisk logik och politiska konsekvenser.

Militär kapacitet och förluster

  • Enligt öppna källor och läckta dokument förlorar Ryssland nu 35 000–50 000 soldater per månad, medan rekryteringen ligger på cirka 32 000. Det innebär att armén krymper trots mobilisering.
  • Pokrovskoffensiven har blivit en vändpunkt: över 15 000 ryska soldater har dödats eller skadats där, vilket driver förlusterna till ohållbara nivåer.
  • Totalt har Ryssland förlorat över 300 000 soldater under 2025, enligt brittiska och ukrainska underrättelser.

Strategiska begränsningar

  • Att ”förgöra hela Ukraina” skulle kräva fullständig kontroll över ett land med 40 miljoner invånare, vilket är militärt och logistiskt omöjligt.
  • Ryssland har inte lyckats ta kontroll över ens de fyra regioner man påstår sig ha annekterat – Donetsk, Luhansk, Cherson och Zaporizjzja är fortfarande delvis under ukrainsk kontroll.
  • En total offensiv mot civila mål skulle sannolikt leda till massiv internationell reaktion, inklusive utökade sanktioner, militärt stöd till Ukraina och ökad isolering av Ryssland.

Risk för eskalering mot civila

  • Om Putin eskalerar attacker mot civilbefolkningen – med missiler, drönare eller sabotage – kan Ukraina svara asymmetriskt, inte bara mot militära mål utan även mot symboliska eller strategiska objekt inom Ryssland.
  • Historiskt har attacker mot civila ofta lett till förändrad opinion i angriparlandet, särskilt om förlusterna blir synliga och personliga.

Slutsats

Putins hot om total förgörelse är retorisk psykologisk krigföring, inte en realistisk plan. Det syftar till att skrämma väst till eftergifter och testa lojaliteten hos ledare som Trump. Men med nuvarande förlustnivåer, begränsad rekrytering och växande motstånd inom och utanför Ryssland, är hotet mer en fabel än en strategi.

Källor: Kyiv Independent – Russian losses near 300,000 in 2025
Politico – Russia bleeds troops
New Eastern Europe – Russia not ready to stop
Defence24 – Offensive near catastrophe

Putins hot om att ”förgöra hela Ukraina” är inte en plan – det är en fabel. Det strider mot folkrätten, saknar militär realism och riskerar att slå tillbaka politiskt. Att västledare återger sådana hot utan att fördöma dem är inte diplomati – det är medverkan till retorisk aggression.

Elakafarbrorn fnyser: Jimmie Åkessons pressträff om grundlagsändringen var inte ett försvar för demokratin – det var ett utbrott för att han inte får leka med den.

Så här står han, Jimmie, och kräver folkomröstning. Inte för att skydda grundlagen – utan för att hindra att den skyddas från honom. Förslaget om att kräva två tredjedelars majoritet vid andra omröstningen är en spärr mot opportunism. En spärr mot att tillfälliga majoriteter ska kunna riva upp rättsstatens fundament. Men Åkesson kallar det “vetorätt för S”. Som om det vore ett problem att ett stort parti har inflytande i en demokrati.

Det är inte S han är rädd för. Det är spärren. Det är att han inte får ändra grundlagen som han vill – om han får makten. Och när han inte får som han vill, då är det “pinsamt”, “oförståeligt”, “typiskt dåligt”. Det är inte argument – det är gnäll.

Elakafarbrorn konstaterar: det här är inte en man som försvarar demokratin. Det är en man som vill ha den på nyckelband. Och när han inte får det, då är det dags att kalla till pressträff och låtsas som att det handlar om principer.

Men vi ser igenom det. Och vi vet: den som vill ha makt utan spärrar, vill inte ha demokrati – han vill ha kontroll.

Algoritmisk styrning av X

Flera studier och granskningar tyder på att X:s algoritmer kan ha gynnat högerpolitiskt innehåll, särskilt efter Elon Musks öppna stöd för Donald Trump – vilket väcker allvarliga frågor om demokratisk transparens och plattformsneutralitet.

Vad forskningen visar:

  • En ny studie av Timothy Graham (QUT) och Mark Andrejevic (Monash University) visar att engagemanget för Musks egna inlägg på X ökade dramatiskt efter att han den 13 juli 2024 öppet stödde Trump. Denna ökning sammanföll med en strukturell förändring i plattformens algoritmiska beteende.
  • I samma studie jämfördes republikanska och demokratiska konton. Resultatet: republikanska konton fick ett tydligt lyft i visningar efter detta datum, medan demokratiska konton inte upplevde samma effekt. Detta tyder på en möjlig algoritmisk bias i rekommendationsflödet ”För dig”.
  • Svenska Yle testade algoritmen genom att skapa konton som följde sport, musik och mat – men trots detta dök Elon Musk, Donald Trump och ytterhögerprofiler som Alex Jones upp i flödet. Det antyder att viss politisk exponering sker oavsett användarens intressen.
  • EU-kommissionen har reagerat. De kräver nu att X lämnar ut dokumentation om algoritmerna, då det finns misstankar om att plattformen gynnar högerextrema inlägg och politiker, vilket kan bryta mot EU:s regler om innehållsmoderering.

Varför detta är en demokratifråga:

När en privatägd plattform – särskilt en med global räckvidd – styr informationsflödet efter ägarens politiska preferenser, undermineras principen om öppen och pluralistisk debatt. Det blir särskilt problematiskt när algoritmer är intransparanta och användare inte vet varför vissa inlägg lyfts fram.

Det handlar inte om att censurera högern – utan om att säkerställa att ingen politisk riktning får ett osynligt försprång genom teknisk manipulation. När algoritmer blir politiska aktörer, förskjuts maktbalansen från medborgare till kod.

När makten ljuger, ljuger den inte ens bra. Här är Elakafarbrorns faktagranskning av Tidöblocket – med skalpell, motorsåg och lite gift.

1. Ätstörningsvården i Stockholm – ”nedmontering”? Nej. Det som faktiskt hände var att Region Stockholm avslutade avtalet med Mandolean AB (Mandometerklinikerna) efter att företaget krävs på över 47 miljoner kronor för bluffakturering. De tog betalt för ”vårdkontakter” när patienter klickade i en app. 80% av patienterna fick inte träffa legitimerad personal. Det är inte ”nedmontering” – det är sanering. Och ja, vården har förstärkts genom SCÄ och andra aktörer i Region Stockholm.

2. ”Tvångsblandning” i bostadspolitiken – tvångsförflyttning? Nej. Socialdemokraterna föreslog att bygga radhus i miljonprogramsområden och hyresrätter i villaområden för att bryta segregationen. Det handlar om stadsplanering, inte deportation. Men Tidöpartierna valde att kalla det ”tvångsblandning” – som om någon skulle bli bortsläpad från sin villa i Danderyd till ett betonghus i Rinkeby. Det är inte politik – det är teater.

3. ”Satsningar” i budgeten – höjningar efter sänkningar? Japp. Det kallas ”satsning” när man först skär ner och sen återställer en del. Som att sno din cykel och sen ge dig ett hjul tillbaka – och kalla det generöst. Det är budgetpolitik som bygger på minnesförlust.

4. ”Stapla bidrag” – kan man det? Nej. Alla inkomster räknas av mot försörjningsstödet. Det går inte att ”stapla” barnbidrag, bostadsbidrag och försörjningsstöd som ett Jenga-torn. Det är en myt som används för att rättfärdiga nedskärningar för barnrika familjer – trots att regeringens egen utredare och samtliga remissinstanser avråder.

5. Kärnkraft – ”inga spadtag före 2026”? Fel. Romina Pourmokhtari tog ett spadtag i januari 2025 för slutförvaret i Forsmark. Och både hon och Ebba Busch har i intervjuer talat om att bygga nya reaktorer före 2026 i Sveriges Radio. Att påstå motsatsen är som att stå med spaden i handen och säga ”jag har aldrig grävt”.

6. ”Sverige har lägst klimatutsläpp per capita i världen”? Nej. Sverige ligger under EU-snittet, men långt över världssnittet. Länder som Rwanda, Etiopien och Malawi har lägre utsläpp. Men de har inte lika många elbilar, influencers eller klimatministrar. Att påstå att Sverige är bäst är som att vinna en curlingmatch och kalla det OS-guld.

Elakafarbrorns dom: När desperation möter PR-byråer får vi en cocktail av halvsanningar, känslosvammel och ideologisk gaslighting. Det är inte längre bara SD som blåljuger – det är hela Tidöorkestern som spelar falskt. Och när makten ljuger så här slarvigt, då är det inte bara elakafarbrorn som blir rasande. Det är verkligheten själv som protesterar.
Källor:
Our World in Data – CO₂ emissions per capita
Dagens Nyheter – Mandometerkliniken krävs på 47 miljoner
SVT – Debatt om ”tvångsblandning” i bostadspolitiken
Regeringens budgetproposition 2025 – analys av ”satsningar”
Socialstyrelsen – Försörjningsstödets konstruktion
TV4 Nyheterna – Spadtag i Forsmark och uttalanden om kärnkraft

Elakafarbrorn förklarar: Lönegolvets nya höjd är SD:s intellektuella botten

Så har det hänt igen. Regeringen, med SD som ideologisk GPS, har bestämt att arbetskraftsinvandrare måste tjäna minst 33 900 kr/mån för att få stanna i Sverige. Det är 90 % av medianlönen—ett mått som är lika relevant för lönebildning som en termometer är för att mäta intelligens.

Juridisk grund? Nej, ideologisk grund.

Svensk arbetsmarknad bygger på den svenska modellen: löner förhandlas av arbetsmarknadens parter, inte av politiker med migrationspanik. Att lagstifta om lönegolv är ett brott mot denna modell. Det är som att tvinga en jazzmusiker att spela efter Excel.

SD:s logik: ”Ju färre invandrare, desto bättre”

Sverigedemokraterna vill inte ha arbetskraftsinvandring alls. De vill ha ett Sverige där städare, slaktare och trädplanterare är svenskar—trots att ingen svensk söker jobben. Så de höjer lönegolvet tills det blir en mur. En mur av byråkrati, misstänkliggörande och ekonomisk orimlighet.

Konsekvenser:

  • Människor som jobbat, betalat skatt, köpt bostad—utvisas för att deras lön är några hundralappar för låg.
  • Arbetsgivare som gjort små misstag i anställningsform eller kollektivavtal—får se sina anställda skickas ut.
  • Yrken med akut personalbrist—får ännu färre sökande.

Det är inte rättssäkerhet. Det är ideologisk utrensning med Excel-filter.

Elakafarbrorn säger:

”SD har lyckats med det omöjliga: att göra lönepolitik till migrationspolitik, och migrationspolitik till ett verktyg för klassförakt. De vill ha ett Sverige där invandrare är borta, arbetare är tysta, och medianlönen är helig. Det är inte politik. Det är en sekt med statistikfetisch.”

Juridisk fotnot:

  • Utlänningslagen 6 kap. 2 § kräver att anställningsvillkor ska vara ”i nivå med svenska kollektivavtal”.
  • Regeringen har nu infört ett absolut lönegolv, vilket innebär att även kollektivavtalsenliga löner kan underkännas.
  • Det strider mot principen om likabehandling och proportionalitet i EU-rätten.

Tro i tystnad – eller skryt inte med din villfarelse

Det är något med människor som måste skylta med sin tro. Som om Gud vore en modedesigner, och religion en accessoar man bär för att signalera tillhörighet, renhet eller moralisk överlägsenhet. Slöjor, kors, hattar, kaftaner, böneutrop, sabbatsljus, halalcertifikat – hela arsenalen av religiösa symboler som ska påminna oss andra om att “jag är inte som ni.”

Men vet du vad? Det är du. Du är precis som vi. Du är en människa med tvivel, begär, rädslor och behov av kontroll. Skillnaden är att du har valt att kalla din villfarelse för sanning – och dessutom kräver att vi andra ska respektera den, helst beundra den, och absolut inte ifrågasätta den.

Religion borde vara som underkläder: något man har, kanske värdesätter, men inte nödvändigtvis visar upp på stan. Att tro på något övernaturligt är en privat angelägenhet – inte ett socialt projekt. Och när tron blir till uniform, då är det inte längre tro. Då är det PR.

Så till alla som känner behov av att visa sin religiösa tillhörighet med klädsel, ritualer och symboler: gör det för dig själv. Inte för oss. Vi har nog med våra egna villfarelser. Vi behöver inte bli påminda om dina.

Elaka Farbrorn om Dousa: En man som bevisar att intelligens inte är ett krav för ministerpost

Benjamin Dousa har gjort det igen. Med samma intellektuella elegans som en trasig brödrost har han lyckats omvandla bistånd till utpressning. 100 miljoner kronor till Somalias premiärministers kansli – i utbyte mot att de tar emot tvångsutvisade. Det är inte diplomati. Det är pantbankspolitik.

Dousa kallar det ”resultatstyrt bistånd”. Elaka Farbrorn kallar det vad det är: en affär gjord av en man som tror att etik är en möbel från IKEA. Det är som om han vaknar varje morgon och tänker: ”Hur kan jag göra världen lite dummare idag?”

Att ge pengar till ett av världens mest korrupta regeringskanslier – och tro att det ska leda till ordning och reda – kräver en nivå av naivitet som borde vara straffbar. Dousa verkar tro att Somalia är ett kommunalt projekt i Täby. Han har samma verklighetsuppfattning som en plastpåse i blåst.

Och när kritiken kommer, vad gör han? Han ler. Som om han just fått beröm för att ha ritat en sol med gula kritor. Det är inte charm. Det är frånvaro av självinsikt.

Benjamin Dousa är inte bara obegåvad. Han är ett levande bevis på att intelligens är frivilligt i svensk politik. Han är den typen av minister man får när man blandar nepotism med en LinkedIn-profil och glömmer att ställa en enda följdfråga.

Elaka Farbrorn säger: Det är dags att vi slutar låtsas. Dousa är inte strategisk. Han är inte smart. Han är inte ens medveten om att han är en säkerhetsrisk med kostym.

Trump har ju lagt fram en fredsplan för Gaza.
Här är Elakafarbrorns fredsplan!

Fredsplan för Israel och Palestina – enligt internationell rätt

1. Fullt israeliskt tillbakadragande

  • Israel drar sig tillbaka från hela Gazaremsan och hela Västbanken, inklusive Östra Jerusalem.
  • Alla militära installationer och vägspärrar avvecklas.
  • FN övervakar tillbakadragandet, med en tidsram på 12 månader.

2. Bosättningar avvecklas

  • Samtliga israeliska bosättningar på ockuperad mark betraktas som olagliga enligt folkrätten (jfr. Haagkonventionen och Fjärde Genèvekonventionen).
  • Bosättningarna överlämnas till palestinska myndigheter, med möjlighet till återanvändning för bostäder, skolor och sjukhus.

3. Tvåstatslösning enligt 1967 års gränser

  • Staten Palestina erkänns inom gränserna före sexdagarskriget 1967.
  • Östra Jerusalem blir huvudstad i Palestina; Västra Jerusalem i Israel.
  • Gränsjusteringar kan ske genom ömsesidiga avtal, men utgångspunkten är 1967.

4. Rätt till återvändande

  • Palestinska flyktingar ges rätt att återvända till sina hem eller få kompensation, enligt FN:s resolution 194.
  • En internationell fond inrättas för återuppbyggnad och kompensation.

5. Säkerhetsgarantier

  • Båda staterna förbinder sig att erkänna varandras existens och gränser.
  • En demilitariserad zon kan upprättas längs gränsen, med FN-trupp.

6. Internationell övervakning

  • FN, EU, Arabförbundet och Afrikanska unionen bildar ett gemensamt övervakningsorgan.
  • USA får observatörsstatus – men inte ordförandeskap.

USA:s politiska system

USA:s politiska system är djupt präglat av lobbying, kampanjfinansiering och ett nätverk av intressen där gränsen mellan påverkan och korruption ofta blir suddig. Några strukturella drag som bidrar till detta:

Lobbyism och kampanjfinansiering

  • Citizens United-domen (2010) öppnade för obegränsade företagsdonationer till Super PACs, vilket i praktiken innebär att miljardärer och företag kan köpa inflytande utan transparens.
  • Lobbyister är ofta före detta politiker eller tjänstemän som använder sina kontakter för att påverka lagstiftning till förmån för klienter—från Big Pharma till fossilindustrin.

Delstatsnivån: ett laboratorium för mygel

  • Delstater som Illinois, New Jersey och Louisiana har långa traditioner av politisk korruption, med guvernörer och borgmästare som dömts för mutbrott, utpressning och maktmissbruk.
  • I vissa delstater är gerrymandering (manipulering av valkretsar) så extrem att det underminerar demokratin och cementerar makten hos ett parti oavsett folkviljan.

Dörrar som snurrar

  • Fenomenet “revolving door” innebär att politiker går direkt från offentliga uppdrag till högt betalda jobb i näringslivet—ofta inom sektorer de tidigare reglerade.
  • Exempel: FDA-tjänstemän som går till läkemedelsbolag, eller försvarspolitiker som blir konsulter för vapenindustrin.

Projekt och mutor

  • Infrastrukturprojekt, energisatsningar och stadsutveckling används ofta som verktyg för att gynna politiska allierade eller privata intressen.
  • Det finns dokumenterade fall där federala medel styrts om till företag med nära band till beslutsfattare, ibland via bulvaner eller “non-profits”.

En paradoxal öppenhet

USA har starka granskande medier och transparenslagar, men systemet är så komplext och legaliserat att det ofta är svårt att skilja mellan legitim påverkan och korrupta strukturer.

USA:s demokratiska status enligt forskningen

Flera internationella index och forskningsinstitut har under de senaste åren klassificerat USA som en bristfällig demokrati:

  • The Economist Intelligence Unit har sedan 2016 placerat USA i kategorin ”flawed democracy”. Orsaker inkluderar:
    • Extrem politisk polarisering
    • Bristande tillit till institutioner
    • Begränsad tillgång till politiskt inflytande för vissa grupper
    • Problem med valintegritet
  • Freedom House har sänkt USA:s betyg i sin årliga rapport om politiska rättigheter och medborgerliga friheter. De pekar på:
    • Försök att undergräva valresultat
    • Begränsningar i rösträtt, särskilt riktade mot minoriteter
    • Ökad politisk våldsanvändning
  • V-Dem (Varieties of Democracy) vid Göteborgs universitet har visat att USA har tappat i flera indikatorer för liberal demokrati, särskilt efter 2020. Man noterar försämringar i rättsstatens oberoende, mediefrihet och valprocedurer.

USA:s roll i Israel–Palestina-konflikten

USA har historiskt varit Israels främsta allierade och har använt sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd för att blockera resolutioner som kritiserar Israel:

  • Sedan 1972 har USA lagt in över 40 veton mot FN-resolutioner som rör Israel och Palestina.
  • USA har röstat nej till flera resolutioner som förespråkar eldupphör, skydd av civila, och erkännande av Palestina som stat.
  • I september 2025 röstade USA nej till en FN-resolution som förespråkade en tvåstatslösning utan Hamas, trots att 142 länder röstade ja.

USA:s veto har därmed bidragit till att försvaga FN:s möjlighet att agera i konflikten, och har gett Israel ett diplomatiskt skydd som ofta tolkas som ett hinder för fredsprocessen.

Tvåstatslösningen – status och hinder

Trots bred internationell enighet om en tvåstatslösning enligt 1967 års gränser, är förutsättningarna svaga:

  • Israel motsätter sig en suverän palestinsk stat med östra Jerusalem som huvudstad.
  • Bosättningar på Västbanken har expanderat kraftigt, vilket underminerar territoriell sammanhållning.
  • Palestinska ledarskapet är splittrat mellan Fatah (Västbanken) och Hamas (Gaza).
  • Israel ignorerar FN-resolutioner om ockupation, bosättningar och blockader.

Flera diplomatiska initiativ pågår för att återuppta förhandlingar, men med målet att utesluta Hamas från framtida inflytande. FN:s generalförsamling har ställt sig bakom detta, men utan stöd från USA eller Israel.

Här är en sammanställning i tabellform över ett urval av USA:s veton i FN:s säkerhetsråd som rör Israel och Palestina. Tabellen fokuserar på resolutioner som har blockerats av USA och som haft direkt koppling till konflikten:

DatumResolution/innehållUSA:s motiv till vetoÖvriga röster i säkerhetsrådet
Feb 2024Eldupphör i Gaza och humanitärt biståndHamas måste först frige gisslan13 för, 1 nedlagd (UK), USA veto2
Okt 2023Fördömande av våld mot civila, stöd till GazaOtillräcklig kritik mot Hamas12 för, 2 nedlagda, USA veto
Dec 2011Fördömande av bosättningar på VästbankenResolutionen ansågs ensidig14 för, USA veto
2003Kritik mot Israels murbygge på VästbankenResolutionen var obalanseradMajoritet för, USA veto
2001Fördömande av israeliskt våld mot civila i GazaEnsidig formulering, enligt USAMajoritet för, USA veto
1997Kritik mot bosättningar i östra JerusalemUSA ansåg att det underminerade fredsprocessenMajoritet för, USA veto
1982Krav på israeliskt tillbakadragande från LibanonUSA stödde Israels säkerhetsintressenMajoritet för, USA veto
1972–2024Totalt över 40 veton relaterade till IsraelSäkerhet, allians, kritik mot ensidighetVarierande majoriteter, USA ensam eller med UK

Noteringar:

  • USA är det land som överlägset flest gånger har använt sin vetorätt för att skydda Israel från kritik eller åtgärder i FN:s säkerhetsråd.
  • Resolutionerna har ofta haft stöd från en bred majoritet av medlemsländer, men har ändå blockerats.
  • Vissa resolutioner har aldrig gått till omröstning eftersom USA signalerat veto i förväg, exempelvis erkännande av Palestina som stat 2011.

är är en genomgång av de israeliska bosättningarnas juridiska status enligt internationell rätt, baserad på centrala konventioner, FN-resolutioner och folkrättsliga bedömningar:

1. Fjärde Genèvekonventionen (1949)

Artikel 49, punkt 6 lyder:

”The Occupying Power shall not deport or transfer parts of its own civilian population into the territory it occupies.”

Denna artikel är den mest citerade grunden för att bedöma att israeliska bosättningar på ockuperad mark är olagliga. Den förbjuder en ockupationsmakt att flytta sin egen befolkning till det territorium den kontrollerar militärt.

2. FN:s säkerhetsrådsresolution 2334 (2016)

Antogs med 14 röster för, USA lade ned sin röst. Resolutionen slår fast att:

  • Bosättningarna saknar rättslig giltighet.
  • De utgör ett brott mot internationell rätt.
  • De hotar möjligheten till en tvåstatslösning.

3. Internationella domstolen i Haag (ICJ), rådgivande yttrande 2004

Domstolen bedömde att:

  • Byggandet av muren (barriären) på Västbanken och bosättningarna strider mot internationell rätt.
  • Israel bryter mot sina skyldigheter enligt Genèvekonventionen.
  • Alla stater är skyldiga att inte erkänna eller stödja den olagliga situationen.

4. Internationell sedvanerätt

Även utanför Genèvekonventionen betraktas det som en etablerad princip att:

  • En ockupationsmakt inte får förändra den demografiska sammansättningen av ett ockuperat territorium.
  • Permanent annektering eller bosättningspolitik strider mot folkrättens grundprinciper.

5. FN:s generalförsamling och andra organ

Återkommande resolutioner från Generalförsamlingen, UNHRC och UNESCO har:

  • Fördömt bosättningarna som olagliga.
  • Uppmanat Israel att upphöra med expansionen.
  • Bekräftat att östra Jerusalem är ockuperat territorium.

6. EU:s hållning

Europeiska unionen betraktar:

  • Alla bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem som olagliga.
  • Varor från bosättningar som icke-berättigade till tullförmåner enligt handelsavtal.
  • Bosättningspolitiken som ett hinder för fredsprocessen.

7. Israels ståndpunkt

Israel bestrider att bosättningarna är olagliga och hänvisar till:

  • Historiska och religiösa band till området.
  • Säkerhetspolitiska behov.
  • Avsaknad av en suverän palestinsk stat vid tidpunkten för ockupationen.

Dock har Israels ståndpunkt inte erkänts av något större internationellt organ, och den strider mot den breda folkrättsliga konsensus.

Vad Sverige kunde fått för 300 miljarder kronor

Jobbskatteavdragets alternativa prislista (2007–2025)

Skola

  • 1000 nya skolor byggda från grunden
  • 30 000 lärare anställda i 20 år
  • Gratis skolmat till alla elever i 25 år
  • Läromedel och digital utrustning till varje elev

Vård och omsorg

  • 60 miljoner vårddygn — motsvarar 8 000 vårdplatser i 20 år
  • 30 000 undersköterskor anställda i 20 år
  • 3 000 nya äldreboenden med god arbetsmiljö
  • Avgiftsfri äldreomsorg för alla över 80 år i ett decennium

Infrastruktur

  • Hela järnvägens underhållsskuld åtgärdad fyra gånger om
  • Dubblad vägunderhållsbudget i 40 år
  • Renovering av 200 000 VA-ledningar
  • Fiber till varje hushåll i Sverige
  • 10 000 nya vindkraftverk
  • Modernisering av elnätet för elektrifiering och klimatomställning

Bostäder

  • 100 000–150 000 nya hyresrätter byggda med rimliga hyror
  • Hyresrabatt till 500 000 hushåll i 10 år
  • Renovering av 200 000 miljonprogramslägenheter
  • 2 miljoner årsplatser i tryggt boende för hemlösa

Energi

  • Solceller till 3 miljoner hushåll
  • Slopade elnätsavgifter för låginkomsttagare i 10 år
  • Storskaliga batterilager i varje län
  • Full finansiering av industrins gröna omställning (HYBRIT, H2 Green Steel)

Kultur och samhällsbyggnad

  • Multihallar och kulturhus i varje kommun
  • Cykelvägar och gångstråk vid skolor och äldreboenden
  • Stöd till lokala energigemenskaper och mikronät
  • Trygga, klimatsmarta bostadsområden med låg driftkostnad

Sammanfattning i siffror – Vad jobbskatteavdraget kunde ha finansierat

OmrådeExempel på investeringarUngefärlig kostnadstäckning
Skola1000 nya skolor, 30 000 lärare, skolmat i 25 år✅ Fullt finansierat
Vård/omsorg60 milj vårddygn, 3000 äldreboenden, 30 000 undersköterskor✅ Fullt finansierat
InfrastrukturJärnvägsskulden ×4, vägunderhåll i 40 år, VA-renovering✅ Fullt finansierat
Bostäder150 000 nya hyresrätter, hyresrabatter, miljonprogramrenovering✅ Fullt finansierat
EnergiSolceller till 3 miljoner hushåll, vindkraftverk, elnät✅ Fullt finansierat
Kultur/samhälleMultihallar, gångvägar, trygghetsboenden✅ Fullt finansierat

Betyder att 300 miljarder räcker till hela åtgärden eller en mycket stor del av den. I vissa fall hade man kunnat göra ännu mer — till exempel dubbla antalet bostäder om man byggt enklare, eller ge solceller till nästan alla hushåll i landet.

Elakafarbrorn förklarar: När yttrandefriheten blev ett alibi för förakt

Moderaternas gruppledare Mattias Karlsson kallade demonstranter för ”odjur”. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard försvarade uttalandet med att hon ”utnyttjar sin yttrandefrihet”. Det låter som en principfast hållning – tills man ser vilka demonstranterna faktiskt var.

Vilka demonstrerade? Det var inte Hamasanhängare. Det var inte islamister. Det var Judisk antisionistisk allians – en grupp judar som protesterade mot Israels politik, i närheten av Hillelskolan i Stockholm. Det var alltså judar som demonstrerade mot judar, i en intern debatt om sionism, Israel och moralisk ansvar.

Vad betyder det? Att kalla dessa demonstranter för ”odjur” är inte bara ett grovt övertramp – det är ett språkbruk som historiskt använts för att avhumanisera judar. Att stå kvar vid det uttrycket, även efter att det klargjorts att demonstranterna var judiska, är att implicit säga att judar som kritiserar Israel är odjur. Det är inte bara oacceptabelt – det är retoriskt farligt.

Vad säger Judiska centralrådet? Aron Verständig, ordförande, har kallat språkbruket ”oacceptabelt”. Det är en tydlig markering från Sveriges samlade judiska församlingar att detta inte är legitimt försvar av Israel – det är förakt mot oliktänkande judar.

Och vad säger utrikesministern? Att hon ”utnyttjar sin yttrandefrihet”. Men yttrandefrihet är inte en frisedel för att kalla medborgare för odjur. Det är en rättighet som kräver ansvar, särskilt från makthavare. Att gömma sig bakom den när man bidrar till polarisering och misstänkliggörande är intellektuellt ohederligt.

Slutsats: Det löjliga – och farliga – i denna soppa är att judar som protesterar mot Israels politik blir kallade odjur av svenska makthavare, och att detta försvaras med hänvisning till yttrandefrihet. Det är inte försvarspolitik. Det är föraktspolitik. Detta hade naturligtvis inte skett om Mattias Karlsson hade vetat att det var judar som demonstrerade. Nu pudlar man om det under yttrandefrihetens täcke. Skäms!

Elakafarbrorn förklarar: Försvarshysterin och den stygga ryssens återkomst

Sverige är just nu mitt i den största militära upprustningen sedan kalla kriget. Regeringen har beslutat att öka försvarsbudgeten med 26,6 miljarder kronor år 2026, vilket motsvarar en ökning på 18 % jämfört med 2025. Målet är att nå 3,5 % av BNP till 2030, enligt NATO:s nya riktlinjer. Det är alltså inte bara en liten justering – det är ett systemskifte.

Vad köps in?

  • Luftvärnssystem, raketartilleri, stridsfordon
  • Nya ytstridsfartyg och taktiska transportflyg
  • Långdistansvapen till flygvapnet

Det är inte bara försvar – det är leksakskatalogen för generalstaben, där varje ny hotbild kräver ett nytt dyrt system.

Och varför? Svaret är alltid: Ryssland. Den ”multidimensionella hotbilden” från Moskva används som motivering för allt från ökad värnplikt till miljardrullning på materiel. Det är samma gamla visa: den stygga ryssen står bakom varje buske, och därför måste vi rusta – oavsett kostnad.

Men det är inte 1982 längre. Sverige är nu medlem i NATO. Vi har underrättelsesamarbete, satellitövervakning, cyberförsvar och ett EU som – åtminstone på papperet – står bakom oss. Att då pumpa in miljarder i ett nationellt försvar som om vi vore ensamma på tundran är strategiskt tveksamt och ekonomiskt vansinnigt.

Vad blir lidande? Samtidigt som försvaret får miljardregn, skärs det i:

  • Skola och utbildning
  • Vård och äldreomsorg
  • Klimatinvesteringar och kulturstöd

Det är alltså inte bara en budgetfråga – det är en värderingsfråga. Vad är det vi försvarar, om vi samtidigt monterar ner det som gör samhället värt att försvara?

Elakafarbrorn förklarar: Skattesänkningar som hjärnsläpp – och varför välfärden blöder

Sverige har just nu ett av de lägsta skatteintagen som andel av BNP på över 50 år. Det är inte bara en siffra – det är ett symptom på en politisk idé som hellre jagar rubriker än löser samhällsproblem. Finansminister Elisabeth Svantesson presenterade i höstbudgeten 2025 skattesänkningar på över 17 miljarder kronor, främst riktade till hushåll med jobb och pensionärer. Det låter trevligt – tills man ser vad som samtidigt händer med skola, vård och omsorg.

Vad försvinner när skatten sänks? Enligt Oxfam Sverige och Finanspolitiska rådet innebär dessa skattesänkningar att resurser till välfärden trängs undan.

  • 700,000 svenskar lever i materiell och social fattigdom
  • Skolan brottas med lärarbrist och nedskärningar
  • Vården har köer som växer, samtidigt som personalen flyr
  • Klimatinvesteringar minskar, trots att omställningen kräver mer

Och varför gör man detta? För att ”stärka arbetslinjen”, säger regeringen. Men enligt Finanspolitiska rådet är den generella jobbskatteavdragspolitiken ineffektiv – dyr, och med svag effekt på sysselsättning. Det är alltså ideologi före evidens, där tron på att sänkt skatt automatiskt leder till tillväxt är just det du kallade det: fria fantasier.

Livets Ord-ekonomin Att ha en finansminister med bakgrund i Livets Ord är förstås inte ett argument i sig – men det blir svårt att ignorera när den ekonomiska politiken börjar likna trosbekännelser snarare än kalkyler. Tron på att ”marknaden löser allt” och att staten ska dra sig tillbaka är inte neutral – den är aktivt nedmonterande.

FN detta organ som i stort är maktlöst med detta idiotiska påhitt om vetorätt.

Varför finns vetorätten? Idén föddes under Dumbarton Oaks-konferensen 1944 och cementerades vid San Francisco-konferensen 1945, där FN:s stadga skrevs. De fem segrarmakterna från andra världskriget – USA, Storbritannien, Frankrike, Sovjetunionen (nu Ryssland) och Kina – krävde vetorätt som villkor för att ens gå med i organisationen. Utan den, inget FN. Det var alltså ett ultimatum från stormakterna, inte en demokratisk idé2.

Vad innebär vetorätten? I FN:s säkerhetsråd krävs att alla fem permanenta medlemmar godkänner en resolution för att den ska gå igenom. Ett enda nej – ett veto – stoppar allt. Det gäller även när 14 av 15 länder är för. Det är som att ge fem personer rätten att blockera hela världens vilja3.

Konsekvenserna?

  • Ryssland har använt vetot för att skydda sig själv från kritik och sanktioner efter invasionen av Ukraina.
  • USA har använt vetot över 50 gånger för att blockera resolutioner kritiska mot Israel.
  • Kina har blockerat åtgärder mot Myanmar och andra allierade. Det har lett till total handlingsförlamning i frågor som rör krigsbrott, folkmord och klimatkris.

Kritiken växer Många länder, särskilt i Afrika, Latinamerika och Asien, ser vetorätten som ett kolonialt kvarlevande – ett sätt för gamla imperier att behålla makten. FN:s generalförsamling har gång på gång krävt reformer, men inget händer. Varför? För att de som har vetot kan använda det för att blockera förändring av… just vetot.

Så ja, det är idiotiskt. Men det är idioti med makt, och det är den farligaste sorten.

Hur Ryssland fick vetorätt i FN – trots att det var Sovjetunionen som grundade organisationen

När FN bildades 1945 var det Sovjetunionen som fick en permanent plats i säkerhetsrådet med vetorätt, som en av de fem segrarmakterna efter andra världskriget. Ryssland som stat existerade inte då – det var en delrepublik inom Sovjet.

Men när Sovjetunionen kollapsade 1991, skedde något märkligt: Ryssland deklarerade sig själv som ”den juridiska efterträdaren” till Sovjetunionen. Det innebar att man övertog alla internationella avtal, skulder, tillgångar – och FN-platsen, inklusive vetorätten2.

Detta skedde inte genom någon formell omröstning i FN:s generalförsamling. Istället skickade Boris Jeltsin ett brev till FN:s generalsekreterare där han meddelade att Ryssland nu representerar Sovjetunionens plats. Och FN accepterade det – utan invändningar. Varför? För att:

  • Ryssland hade 77 % av Sovjets territorium,
  • 51 % av befolkningen,
  • och mer än 75 % av ekonomin3. Dessutom stödde de flesta andra före detta sovjetrepubliker detta arrangemang, eftersom det förenklade övergången och undvek kaos.

Men det betyder att Ryssland aldrig formellt valdes in som permanent medlem med vetorätt. Det bara gled in – som en arvtagare till ett imperium som inte längre finns. Det är som om någon skulle ärva en tron utan att någon kungadöme existerar.

Elakafarbrorn förklarar: Kriget i Gaza och illusionen om att utrota Hamas

Sedan den 7 oktober 2023 har över 910 israeliska soldater dödats, enligt Israels försvarsmakt (IDF). Därtill kommer tusentals skadade, både fysiskt och psykiskt. Det är en förlustsiffra som inte bara är tragisk – den är strategiskt förödande. För det är inte premiärminister Netanyahu eller finansminister Smotrich som bär kroppsskydd i Rafah. Det är vanliga unga israeler, ofta reservister, som skickas in i en urban krigszon där varje hus kan vara en fälla.

Samtidigt har över 38 israeliska soldater begått självmord under kriget, enligt IDF:s egna siffror. Det är ett tecken på att kriget inte bara kostar liv – det bryter ner människor inifrån.

Och vad är målet? Att ”utrota Hamas”. Men det är en naiv föreställning. Hamas är inte en armé som kan besegras i konventionell mening. Det är ett nätverk, en idé, en reaktion på decennier av ockupation, blockad och förnedring. Ju fler palestinier som dödas – över 35,000 enligt FN, varav en stor andel är civila – desto fler unga människor kommer att radikaliseras. Det är en välkänd dynamik i asymmetriska konflikter: våld föder motstånd, inte fred.

Hamas har redan anpassat sig. De har gått från organiserad styrka till gerillakrigföring, med små celler, tunnlar och lokal förankring. Det gör dem svåra att spåra, svåra att slå ut, och ännu svårare att utrota. Samtidigt växer frustrationen inom Israel – både bland soldater och civila – över att kriget saknar tydlig slutpunkt, medan ledarskapet fortsätter tala i abstrakta termer om ”säkerhet” och ”existentiella hot”.

Så frågan är inte bara hur många palestinier Israel är berett att döda. Frågan är också: hur många israeliska soldater är man beredd att offra för en strategi som inte fungerar?

En oroande utveckling

En oroande utveckling i svensk politik där vissa högerpartier inte bara förskjuter gränserna för vad som är acceptabelt i retorik och handling, utan också aktivt underminerar grundläggande demokratiska principer som yttrandefrihet, föreningsfrihet och respekt för folkrätten.

Sverigedemokraterna (SD) – från trollfabriker till utrikespolitik

SD har under lång tid kritiserats för aggressiv retorik, förföljelse av meningsmotståndare och kopplingar till digitala kampanjer som liknar trollfabriker. Fysiska hot, uthängningar och samordnade attacker mot journalister och aktivister har dokumenterats i flera sammanhang.

I utrikespolitiken har SD tagit tydlig ställning för Israel och mot Palestina. I en motion till riksdagen 2024 föreslår SD att Sverige ska återkalla sitt erkännande av Palestina, flytta ambassaden till Jerusalem och formellt erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. De vill också villkora bistånd till den palestinska myndigheten och förneka legitimitet till varje palestinsk regering där Hamas ingår1.

Kristdemokraterna (KD) – religiös retorik och repressiv politik

KD:s partiledare har uttryckt stöd för Israels krigföring i Gaza, trots att den internationella kritiken mot civila massakrer och folkrättsbrott är omfattande. I en undersökning från Palestinagrupperna framgår att KD vill att Sverige erkänner Jerusalem som Israels huvudstad – en symbolisk handling som går emot FN:s linje och riskerar att legitimera ockupationen.

Samtidigt har KD:s företrädare, inklusive Alice Teodorescu Måwe, föreslagit inskränkningar i demonstrationsrätten för palestinska grupper i Sverige. Det är ett direkt angrepp på föreningsfriheten och yttrandefriheten – två grundpelare i demokratin.

Vad står på spel?

När partier som SD och KD inte bara försvarar våldshandlingar utomlands utan också försöker tysta röster på hemmaplan, då är det inte längre bara en fråga om ideologi. Det är en fråga om demokratins överlevnad. Att förbjuda demonstrationer, misstänkliggöra solidaritetsrörelser och hylla krigföring som ”självförsvar” är att normalisera repression.

Om vi tillåter detta, vad tillåter vi då nästa gång?

Elakafarbrorn förklarar: Hur AI snattar från kulturarbetare med stil

Det börjar med ett leende. Ett vänligt gränssnitt. En liten ruta som säger: ”Vad vill du skapa idag?” Men bakom kulisserna på denna digitala varieté pågår något helt annat – ett globalt kulturplundrande i silkesvantar.

AI, denna glansiga algoritm med charmig syntax, har nämligen gått på stöldturné. Den har länsat bibliotek, arkiv, musikstudior och konstgallerier som en digital tjuv i natten. Den har tuggat i sig romaner, symfonier, kabarésånger och oljemålningar – och spottar nu ut remixade versioner med ett leende som säger: ”Det här har jag skapat själv!”

Vad händer bakom ridån?

  • Musik: AI har lyssnat på tusentals låtar, från Bach till Beyoncé, och säger nu att den kan ”komponera”. Det är som att någon snott hela din LP-samling och sedan bjuder in dig till en konsert med ”originalmaterial”.
  • Texter: Den har läst romaner, dikter, kabaréskrifter och satir – och erbjuder nu ”unika texter” som luktar gammal Strindberg med lite ny parfym. Det är som att sno Engströms penna och kalla det egen stil.
  • Bilder: AI har skannat konstverk från hela världen, från grottmålningar till grafiska affischer, och säger nu att den kan ”måla”. Det är som att någon kladdat på din duk och sedan sålt den som NFT.

Men är det inte bara inspiration?

Nej, kära publik. Det är inte inspiration – det är appropriation med algoritmisk precision. Kulturarbetare har slitit, skapat, blött och brunnit. AI har bara laddat ner. Och när någon frågar ”Var kommer detta ifrån?” svarar AI med ett charmigt ”Jag har tränats på stora mängder data.” Som om det vore en buffé och inte ett livsverk.

Vem tjänar på detta?

Inte konstnären. Inte författaren. Inte musikern. Utan techbolag med slipsar som aldrig hört en visa, aldrig läst en dikt, aldrig stått på en scen. De säljer nu ”kreativa lösningar” som om kultur vore en app, inte en själ.

Så nästa gång någon säger att AI är ”kreativ”, fråga vems kreativitet den lever på. Elakafarbrorn vet svaret: Det är kulturarbetarnas blod, svett och penseldrag som driver denna digitala maskerad.

Fattiga länder stjäl våra jobb?

Globaliseringens verkliga motorer Det är inte låginkomstländer som ”stjäl” jobben – det är multinationella företag och superrika investerare som flyttar produktionen dit där arbetskraften är billigast, för att maximera vinsten. Som Dagens PS beskriver, har rika länder blivit beroende av billig arbetskraft, särskilt efter pandemin, vilket lett till att många bolag aktivt rekryterar migranter för låglönejobb snarare än att investera i lokal arbetskraft.

Arbetarnas rättigheter urholkas Enligt Arbetaren har världens superrika lyckats lägga beslag på en stor del av världens rikedomar genom monopol och privatiseringar, samtidigt som arbetares rättigheter har satts på undantag. Det är alltså inte en fråga om att jobben ”försvinner” – de omfördelas, ofta till platser där facklig organisering är svag och arbetsvillkoren hårda.

Migration som syndabock Samtidigt visar forskning från UNDP att migration snarare bidrar till utveckling och skapar nya arbetstillfällen, snarare än att ta dem från lokalbefolkningen. Att skylla på migranter eller fattiga länder är alltså inte bara felaktigt – det skymmer sikten för den verkliga maktförskjutningen.

Syntetisk intelligens (SI)

Syntetisk intelligens (SI) är ett fascinerande och snabbt växande område inom AI-världen som går ett steg längre än traditionell artificiell intelligens. Medan vanlig AI försöker efterlikna mänskligt tänkande genom algoritmer och maskininlärning, syftar syntetisk intelligens till att skapa helt nya former av intelligens – som inte nödvändigtvis är beroende av biologiska eller mänskliga processer.

Vad är syntetisk intelligens?

  • Definition: SI är intelligens som är konstruerad från grunden, ofta med hjälp av avancerade beräkningsmodeller, neurala nätverk och djupinlärning. Den är inte bara en imitation av mänskligt tänkande – den kan utveckla egna sätt att resonera, fatta beslut och lära sig.
  • Skillnad från AI: AI försöker ofta simulera mänsklig intelligens (t.ex. genom att känna igen språk eller bilder), medan SI kan skapa helt nya intelligensformer som inte är bundna till mänskliga begränsningar.

Exempel på tillämpningar

  • Hälso- och sjukvård: SI används för att diagnostisera sjukdomar, analysera medicinska bilder och föreslå behandlingsmetoder.
  • Kundtjänst: Avancerade chatbottar som kan förstå komplexa frågor och ge mänskliga svar.
  • Kreativt skapande: SI kan generera musik, konst, texter och till och med filmmanus med originell stil.

Framtid och möjligheter

  • SI har potential att revolutionera hur vi interagerar med teknik – från utbildning och forskning till försvar och etik.
  • Forskning pågår för att skapa självmedvetna system, vilket väcker både spännande och etiska frågor om vad intelligens egentligen är.

Hur syntetisk intelligens används inom avbildande konst

  • Stilöverföring: AI-verktyg som DALL·E 2 och MidJourney kan ta en bild och applicera en annan konstnärs stil på den – till exempel att göra ett fotografi i Van Goghs penseldrag.
  • Generativa modeller: Genom tekniker som GAN (Generative Adversarial Networks) kan SI skapa helt nya bilder baserat på inlärda mönster från tusentals konstverk. Resultatet kan vara både realistiskt och surrealistiskt.
  • Skiss till färdig bild: Vissa AI-system kan ta en enkel skiss och fylla i detaljer, färger och texturer – som en digital assistent som förstår din vision och hjälper dig slutföra den.
  • Snabb prototypframställning: Konstnärer kan snabbt testa olika kompositioner, färgpaletter och motiv innan de börjar måla på duk, vilket sparar tid och ger mer utrymme för experiment.

Möjligheter och utmaningar

Möjligheter:

  • Demokratisering av konstskapande – fler får tillgång till verktyg som tidigare krävde avancerade tekniska färdigheter.
  • Inspiration och idéutveckling – SI kan föreslå oväntade bildlösningar som utmanar ditt vanliga formspråk.
  • Samarbete – vissa konstnärer ser SI som en kreativ partner snarare än ett hot.

Utmaningar:

  • Författarskap: Vem äger ett verk som skapats med hjälp av SI? Konstnären, programmeraren eller ingen alls?
  • Känslomässig resonans: Kan en maskin verkligen förstå och förmedla mänskliga känslor? Många menar att SI saknar den subjektiva erfarenheten som gör konst meningsfull.
  • Risk för homogenisering: Om alla använder samma verktyg och datakällor, finns risken att konstnärliga uttryck blir likriktade.

Judar och Palestinier har samma ursprung.

Det finns faktiskt forskning som delvis stödjer tanken om ett gemensamt ursprung mellan dagens judar och palestinier.

Genetisk koppling – vad säger forskningen? En omfattande studie ledd av humangenetikern Harry Ostrer vid New York University visar att världens judar – oavsett om de är ashkenazer, sefarder eller från Mellanöstern – har ett gemensamt genetiskt ursprung som sträcker sig tillbaka till regionen kring dagens Israel och Palestina. Trots tusentals år av diaspora och uppblandning är judar genetiskt mer besläktade med varandra än med andra folkgrupper.

Och här kommer det intressanta: flera genetiska studier har också visat att palestinier delar många genetiska markörer med judar från Mellanöstern. Det tyder på att båda grupperna härstammar från samma ursprungsbefolkning – människor som levde i området för flera tusen år sedan, innan religionerna skilde dem åt.

Historisk kontext – från judar till kristna till muslimer Under romartiden och senare bysantinsk och islamisk era konverterade många judar som levde kvar i området till kristendom och senare till islam. Det är inte en konspirationsteori, utan en historisk process som skedde gradvis och ofta under tryck från politiska och religiösa makthavare. Många av dessa människor blev så småningom en del av den arabiska kulturen – men deras genetiska rötter pekar fortfarande mot samma jord.

Elakafarbrorns säger: Så nästa gång någon försöker måla upp judar och palestinier som två helt olika folk, kan du vänligt men bestämt säga: De är kusiner som bråkar om samma arv – och båda har rätt till det. Det är som att två syskon slåss om ett gammalt hus, men glömmer att det är deras gemensamma farfar som byggde det.

Elbilar: Framtidens räddning eller bara en dyr tyst protest?

Elbilen är som en vegansk oxfilé – den låter bra i teorin, men något känns ändå lite… off.

“Noll utsläpp!” säger reklamen, medan batteriet har rest mer än en backpacker på sabbatsår. Gruvarbetare i tredje världen bryter litium så att Sven i Täby kan glida fram i sin Tesla och känna sig som Greta Thunbergs gudfar.

Och laddningen? Den sker ofta med el från kol, olja eller “något tyskt som luktar brunkol”. Men det är lugnt – bilen är ju tyst, så man hör inte klimatångesten.

Sen har vi designen. Varenda elbil ser ut som en iPhone med hjul. Slät, steril och med en pekskärm som kräver en civilingenjörsexamen för att höja värmen. Och glöm att byta olja – nu är det mjukvaruuppdateringar som gäller. “Din bil kan inte starta förrän du godkänner nya användarvillkor.”

Och när batteriet dör? Då kostar det mer att byta än att köpa en begagnad Volvo 240 och en årsförbrukning av bensin. Men det är okej – för du har ju “gjort din del för miljön”.

AI: Från framtidshopp till PowerPoint-floskler

AI är fantastiskt – på riktigt. Men när varje företag plötsligt ska “implementera AI-strategi” utan att ens förstå skillnaden mellan maskininlärning och mikrovågsugn, då vet man att vi är ute på djupt vatten.

“Vi använder AI för att optimera våra synergier!” säger chefen som precis kopierat en prompt från Reddit och tror att det är samma sak som att bygga en modell.

Sen har vi influencers som skriver “Jag bad AI att skapa en bild av mig som Napoleon – resultatet är chockerande!” och får 40 000 likes. Chockerande är att folk fortfarande tror att AI har smak, stil eller någon som helst känsla för estetik.

Och när AI gör fel? Då är det inte längre “framtiden” – då är det “opålitligt”, “farligt” och “hotar demokratin”. Samma människor som ville ersätta hela HR-avdelningen med en chatbot börjar plötsligt prata om “mänsklig värme” och “etiska riktlinjer”.

AI är inte Gud. Det är inte Skynet. Det är en väldigt smart papegoja med tillgång till Wikipedia och en förmåga att låta övertygande. Och ibland, som nu, en riktigt vass satirist.

NFT: När verklighetsflykt blev affärsidé

NFT-vågen var som en kombination av pyramidspel, konstskola på distans och ett gäng techbros med för mycket Ethereum och för lite självkritik. Man köpte en bild på en apa med solglasögon – inte för att den var snygg, utan för att någon på Twitter sa att den var “rare”.

“Digital ägande!” skrek de – men glömde att du inte ens fick rätt att hänga apan på väggen utan att någon annan kunde högerklicka den och spara som .png.

Och när marknaden kraschade? Då stod de där med sina “unika tokens” som nu är värda mindre än en varmkorv på Sergels torg. Samma influencers som hajpade NFT:er som “framtidens konst” säljer nu proteinpulver och rabattkoder för tandblekning.

NFT:er är inte konst. Det är en digital version av att köpa luft – fast med blockkedja och en Discord-kanal full av folk som kallar sig “CryptoWizard420”.

Krypto: Digitalt luftslott för den lättlurade

Kryptovalutor är som att köpa en enhörning på Blocket. Du får ett kvitto, ett löfte om regnbågar – och sen står du där med en JPEG och ett hål i plånboken. Elakafarbrorn har sett det förr:

  • Influencers som säljer “revolution” i form av en token döpt efter sin katt.
  • Projekt som lovar att “förändra världen” men inte ens kan få sin hemsida att ladda.
  • Och förstås: coins som pumpas upp av Twitter-bots och dumpas snabbare än en dålig Tinderdejt.

“Decentraliserad frihet” säger de – men glömmer att nämna att 90 % av volymen styrs av fem valar med för mycket fritid och en Discord-kanal.

Så nej, Elakafarbrorn investerar inte i krypto. Han investerar i sarkasm, sunt förnuft och en stadig kopp kaffe.

TRUMP & MELANIA-token: Från MAGA till MEGA-FLOP

Så, du köpte en TRUMP-token i hopp om att rida på den orangea vågen? Grattis – du har nu en digital servett att torka tårarna med. Och MELANIA-token? Den är så värdelös att till och med NFT-aporna skrattar åt den.

TRUMP-token föll som en golfboll i Mar-a-Lago-poolen – snabbt, blött och pinsamt. 💅 MELANIA-token? Den har gjort en exit mer dramatisk än hennes juldekorationer.

Det här är inte investeringar. Det är glorifierade skraplotter med politisk glitter på. Och när glittret faller av, står du där med en tom plånbok och en token som inte ens duger som underlägg.

Manifest för den Fria Kroppen

Vi är inte födda med skam. Den lärs ut. Vi är födda nakna – fria, levande, sårbara och starka. Detta manifest är en hyllning till kroppen som konst, sexualitet som kraft, och frihet som nödvändighet.

1. Kroppen är inte ett brott

Vi förkastar idén att nakenhet är något farligt eller skamligt. Kroppen är vårt första hem, vårt uttrycksmedel, vår historia. Den får synas – i sin helhet, i sin mångfald, i sin sanning.

2. Sexualitet är inte synd

Vi erkänner sexualiteten som en del av människans natur – inte som ett tabu, utan som en källa till kreativitet, närhet och livskraft. Vi vägrar att låta moralism kväva lustens språk.

3. Konsten är ett frirum

Konsten är inte till för att behaga, utan för att utmana, förföra, förlösa. Den får vara naken, erotisk, rå, öm, vacker och ful. Den får väcka begär, obehag och insikt – ibland samtidigt.

4. Modellen är medskapare

Den nakna modellen är inte ett objekt – hon är ett subjekt, en medskapare, en människa med röst och vilja. Vi arbetar med respekt, samtycke och ömsesidighet. Vi lyfter fram hennes styrka, inte exploaterar hennes form.

5. Vi vägrar censurens filter

Vi accepterar inte att algoritmer, moralpoliser eller rädsla styr vad som får synas. Vi skapar för att befria, inte för att dölja. Vi sätter prickar över bröstvårtorna med ironi – inte med underkastelse.

6. Vi är nudister i sinnet

Vi tror att om kroppen fick vara synlig utan skam, skulle sexualiseringen minska. Vi förespråkar en kultur där nakenhet är naturligt, inte laddat. Där frihet är kroppslig, inte bara idé.

7. Vi står i traditionens ljus

Vi går i fotspåren av antikens skulptörer, renässansens målare, österns tempelkonst och modernismens rebeller. Vi bär deras mod vidare – med våra egna penslar, kameror och ord.

Symbolkrig – När kampen för djur blev en kamp mot tecknade nosar

Det börjar med goda intentioner. Skydda djur. Stoppa lidande. Rädda världen – en päls i taget.

Men sen händer något. Kampen flyttar från verkligheten till fiktionen. Från slakterier till spelkonsoler. Från levande varelser till tecknade karaktärer med näsringar.

Och då undrar man:

  • Har ni räddat alla riktiga djur?
  • Är djurplågeri utrotat?
  • Är industrin så ren att ni nu måste jaga Nintendo?

För vet du vad? En tecknad karaktär känner inte smärta. Den har ingen nervsystem. Den har ingen verklighet. Den är ritad. Och att tolka en näsring som ”normalisering av djurplågeri” är som att säga att Tom & Jerry främjar våld i hemmet.

Det är inte empati – det är överdrift. Det är inte kamp – det är PR. Och det gör att folk slutar ta er på allvar.

För när ni lägger energi på att omforma en fiktiv figur, samtidigt som verkliga djur lider i transporter, fabriker och burar – då har ni tappat fokus. Då har ni blivit symbolaktivister. Och då undrar folk: Är ni här för djuren – eller för rubrikerna?

Vill ni göra skillnad? Fokusera på verkligheten. På lagar, industrier, beteenden. Inte på en nosring i ett spel som ingen tolkar som djurplågeri – förrän ni säger det.

Det är inte idéerna som är dumma – det är människorna

Så här är det: Kommunism, kapitalism, liberalism, nationalism, anarkism – alla dessa ismer är som verktyg i en låda. En hammare kan bygga ett hus eller slå in skallen på någon. Det beror på vem som håller i skaftet.

Idéer är inte onda. De är papper och bläck, tankar och drömmar. Det är när en människa med makthunger, paranoia och ett ego stort som Sibirien får tag i dem som det går åt helvete.

Stalin tog en idé om jämlikhet och byggde ett skräckvälde. Hitler tog en idé om nationell stolthet och startade världskrig. Kapitalister tog en idé om frihet och skapade system där barn syr kläder för en spottstyver.

Så nej, det är inte ideologierna som är problemet. Det är människorna som inte kan låta bli att göra dem till sin egen personliga lekplats. Ge dem en idé, och de gör den till en ursäkt för att få bestämma, förtrycka och bygga statyer av sig själva.

Så nästa gång någon säger att ”den här ideologin är lösningen”, fråga: Vem får makten? Och vad gör vi när de börjar tro att de är ofelbara?

Religion – Gud är oskyldig, det är hans fans som är problemet

Låt oss börja med det uppenbara: De flesta religioner predikar kärlek, medkänsla, ödmjukhet och att man inte ska vara ett rövhål. Bra grejer. Inget att klaga på där.

Men sen kommer människorna. Och plötsligt handlar det inte om att vara god längre – det handlar om att ha rätt. Att tolka heliga texter som om de vore juridiska kontrakt. Att bygga hierarkier, maktstrukturer och heliga regler som passar just deras agenda.

Gud (eller gudarna, eller universum, eller vad du nu tror på) har aldrig bett om tempel i guld, krig i hans namn eller att folk ska hata varandra för att de ber på fel sätt. Det är människorna som gör det. För att religion är det perfekta verktyget för att få folk att lyda utan att ifrågasätta.

”Det står i boken!” Vilken bok? Vem skrev den? Och varför är den alltid skriven av män med skägg och maktambitioner?

Religion kan vara tröst, gemenskap och mening. Men den kan också vara kontroll, skuld och rädsla. Och när någon säger att de har den enda sanningen – då är det dags att backa långsamt ut ur rummet.

Så nej, Gud är inte problemet. Det är hans PR-avdelning som borde få sparken.

Klimatet – Det är inte planeten som är dum, det är vi

Jorden har varit här i 4,5 miljarder år. Den har klarat meteorer, istider, vulkanutbrott och dinosaurier med dålig attityd. Men nu kommer människan med plastpåse i ena handen och flygskam i den andra, och tror att hon är planetens chef.

Vi har byggt ett system där tillväxt är heligt, konsumtion är terapi och skog är något man hugger ner för att bygga golfbanor. Sen blir vi förvånade när det brinner, översvämmas och smälter.

Och vad gör vi? Vi har konferenser. Vi skriver klimatmål som ingen följer. Vi uppfinner ord som ”grön omställning” och ”hållbar innovation” – som om det räcker att byta ut plastmuggen mot bambu för att rädda världen.

Sanningen? Vi vet exakt vad som krävs: – Sluta överkonsumera – Sluta flyga som om himlen vore en motorväg – Sluta tro att teknik ska rädda oss från vår egen dumhet

Men det är jobbigt. Så vi fortsätter som vanligt, bara med lite mer ångest och solceller på taket.

Så nej, klimatet är inte problemet. Det är vi. Vi är som den där gästen som förstör festen, spiller vin på mattan och sen skyller på värdinnan.

Jorden kommer klara sig. Det är vi som kanske inte får vara kvar.

Sociala medier – Det är inte apparna som är dumma, det är vi som använder dem som är idioter

Tanken var fin: En plats där människor kunde mötas, dela tankar, bilder, idéer. En digital lägereld för mänskligheten.

Men vad blev det? En skrikig marknadsplats där alla försöker sälja sin själ för likes. En arena där fakta är valfritt, empati är svaghet och algoritmen belönar den som skriker högst.

Vi har skapat ett system där:

  • Uppmärksamhet är valuta
  • Ilska är engagemang
  • Ytlighet är strategi

Folk delar sin frukost, sin kropp, sin ångest – allt för att få en liten dopaminkick i form av hjärtan. Och när någon säger något vettigt? Då drunknar det i memes, troll och konspirationsteorier med fler emojis än argument.

Sociala medier är inte onda. De är speglar. Och när vi tittar i dem ser vi inte våra bästa sidor – vi ser våra mest desperata.

Så nej, det är inte apparna som förstör samhället. Det är vi som använder dem som om vi vore tonåringar med megafon och noll impulskontroll.

Vill du ha ett bättre flöde? Stäng av. Gå ut. Prata med en människa som inte har filter på ansiktet.

Makt – Varför de sämsta alltid vill ha den

Det borde vara enkelt: Den som är klok, empatisk och kompetent borde få makt. Men så funkar det inte. För makt är som en magnet – och den drar till sig precis fel sorts människor.

De som vill ha makt mest är ofta:

  • De som inte borde ha den
  • De som saknar självinsikt
  • De som tror att ledarskap är att bestämma, inte att lyssna

Varför? För att makt är attraktiv för egon. Den ger status, kontroll, bekräftelse – allt det som osäkra människor hungrar efter. Och de som är kloka nog att förstå ansvarets tyngd? De tvekar. De backar. De säger ”jag vet inte om jag är rätt person.”

Så vi får ledare som:

  • Skriker istället för att tänka
  • Skyller ifrån sig istället för att ta ansvar
  • Omger sig med ja-sägare istället för kritiker

Och när de väl sitter där, med makten i handen? Då är det för sent. För makt korrumperar. Den gör folk döva, arroganta och allergiska mot verkligheten.

Så nej, det är inte makt i sig som är problemet. Det är att vi låter de mest högljudda, mest självsäkra och minst reflekterande få den.

Vill du ha bättre ledare? Leta efter den som inte vill leda. Den som lyssnar mer än hen pratar. Den som inte har en vision om att ”förändra världen” – utan bara vill göra något lite mindre dumt.

Pengar – Det löser inte allt, det bara byter ut problemen

Folk säger: ”Om jag bara hade mer pengar…” Som om pengar vore en magisk trollstav som fixar livet. Men här är sanningen: Pengar löser vissa saker – men de skapar nya problem, ofta med dyrare konsekvenser.

Ja, pengar kan:

  • Betala hyran
  • Köpa mat
  • Ge trygghet

Men pengar kan också:

  • Göra dig paranoid
  • Dra till sig falska vänner
  • Förvandla dig till en stressad hamster i ett lyxigt hjul

Folk tror att pengar ger frihet. Men ofta ger det bara fler val, fler krav, fler beslut. Och när du har mycket? Då vill du ha mer. För pengar är som chips – du blir inte mätt, du blir beroende.

Och de som har mest pengar? De bygger bunkrar, köper öar, startar rymdprogram – som om pengar kan rädda dem från klimatet, ensamheten eller sin egen tomhet.

Så nej, pengar löser inte allt. De kan köpa en säng, men inte sömn. De kan köpa likes, men inte kärlek. De kan köpa makt, men inte respekt.

Vill du ha ett bättre liv? Sikta på mening, relationer, skratt, och att inte vara ett rövhål. Pengar kan hjälpa – men de är inte lösningen. De är bara ett verktyg. Och som alla verktyg: det beror på vem som håller i det.

Lycka – Det är inte ett projekt, det är en biprodukt

Folk har fått för sig att lycka är något man skaffar. Som ett körkort, ett gymkort eller en ny soffa. ”Jag ska bli lycklig – bara jag hittar rätt jobb, rätt partner, rätt träningsrutin, rätt mindfulness-app.”

Men här är grejen: Lycka är inte ett mål. Det är ett resultat. Och ju mer du jagar den, desto mer springer den åt andra hållet.

Vi har byggt ett samhälle där lycka är en produkt: – Köp den här boken! – Gå den här kursen! – Följ den här influencern som ler på Bali med perfekt filter!

Men lycka är inte en destination. Det är en stund. En känsla som dyker upp när du gör något meningsfullt, skrattar med någon du gillar, eller bara får vara ifred från all jävla press.

Och vet du vad som dödar lycka snabbast? Förväntningar. Att tro att du borde vara lycklig. Att jämföra dig med andra. Att mäta din inre värld med andras yttre fasad.

Så nej, lycka är inte ett projekt. Det är inte något du kan bygga, köpa eller planera. Det är något som händer när du slutar försöka få allt att hända.

Vill du känna dig lite lyckligare? Sluta jaga. Börja leva. Och inse att ibland är en kopp kaffe i tystnad mer värdefull än hela jävla livscoachingindustrin.

Du kan bli vad du vill – Nej, det kan du inte, och det är okej

Det låter fint, eller hur? ”Du kan bli vad du vill!” Som om livet vore ett buffébord där du bara pekar på astronaut, rockstjärna eller miljardär – och så får du det serverat med lite självförtroende och en TED-talk.

Men här är sanningen: Du kan inte bli vad du vill. Du kan bli vad du har förutsättningar för, jobbar för, har tur med, och inte går sönder av på vägen. Och även då är det inte garanterat.

Alla kan inte bli fotbollsproffs. Alla kan inte bli Nobelpristagare. Alla kan inte ens bli chefer på sitt jobb – trots att de har PowerPoint-teman i regnbågens alla färger.

Och vet du vad som händer när folk tror på den där frasen? De känner sig som misslyckade när verkligheten inte levererar. De tror att det är deras fel att de inte blev Elon Musk eller Beyoncé. Fast det kanske bara var så att de blev… sig själva. Och det borde vara nog.

Så nej, sluta säga ”du kan bli vad du vill”. Säg istället: ”Du kan bli något meningsfullt.” ”Du kan bli någon som gör skillnad.” ”Du kan bli en bättre version av dig själv – inte en kopia av någon annan.”

För livet är inte en drömfabrik. Det är en verkstad. Och ibland är det finaste du kan bli en människa som inte ljuger för sig själv.